Nu är det nya ideer som är på gång...
Nästa utställning kommer redan i december 2019 på Rydals museum.
Ingen textil denna gång, nu handlar det för min del om själva skapandet.
Vad är det som kan inspirera oss eller får oss att tänka till eller tänka nytt ?
Jag har länge skrivit under tiden jag jobbat med vävning och fria textila tekniker.
Anteckningsbok efter anteckningsbok har fyllts med skisser, med tankar och en massa annat.
Jag har låtit mig fångas av händelser, av ljuset och av allt som rör sig omkring oss eller inom mig.
Skrivandet berikar mitt seende på tingen och allt som händer under ett liv.
Nu, när vävstolen har tystnat, har mina tankar fått ta större plats och jag ser med andra ögon.
Till min hjälp har jag införskaffat en kamera som kan fånga upplevelser, färger, former och händelser.
Denna gång skall jag inte berätta med garn, utan i stället väva ihop meningar som kan bli till berättelsen om:
" Vävda tankar "
Utställningen i Ronneby blev ett nytt kapitel i mitt konstnärsskap...
Vävstolen var såld och hade fått ett nytt hem. Till utställningen i Ronneby tog jag därför fram virknålen och satt i gång att virka.
På golvet i verkstan hade jag markerat den 4-5 kvm oregelbunden havsytan med en knallgul ulltråd.
På bordet låg mina 16/2 lingarnsrullarna som en stor färgpalett. Det var bara att ta för sig.
Målet var att virka en havsyta som skulle ligga och sväva lågt över golvytan på vår kommande utställning.
Trevande valde jag ut två tunna trådar och började virka.
Sakta, maska för maska, växte den först virkade rombformade ytan fram.
Byta färger, ny romb osv...
Temat för utställningen var "Tid" och medan havsytan växte fram,
försökte jag räkna ut, hur lång tid det skull ta att få hela havet färdigt.
Skulle tiden räcka till ?
Varje maska tog 2-3-sekunder att virka.
Tolv maskor blev 10 cm på längden och två varv blev 1/2 cm på höjden.
Totalytan skulle bli 4-5 kvm.
Jag fick prova mig fram och tänka stort, fastän jag jobbade så smått.
Varje kväll la jag ut den dittills virkade ytan i skiss-formen på golvet och tänkte: Hur skall detta sluta?
Så fortsatte arbetet dag efter dag. Vattenytan växte under mina flitiga fingrar.
Tiden rann iväg och jag fick upp hastigheten och kände mig säkrare och säkrare på valet av färgen.
Då var det dags för nästa utmaning.
Det skulle virkas in en strimma av solen som speglade sig diagonalt över hela havsytans utdragna, stilla vågor.
Dags för en ny virk-strategi. Allt skulle ju hänga ihop utan söm!
- Ungefär som i skolslöjdens första trevande försök - att virka en grytlapp.
Vilken tur att jag lärde mig dom först stapplande stegen i virkningskonst redan då.
Dom kom verkligen till pass nu.
Jag la timma till timma i verkstan och havet växte sig större och större.
Jag räknade ut att jag inte skulle hinna färdigt i tid.
Jag behövde minst en vecka till att arbeta på men den tiden fanns ju inte.
Dagarna fick bli intensivare och kvällarna ännu längre.
Jag virkade in i det sista och fäste alla lösa trådar i den sena natten,
innan transporten med alla våra verk skulle "gå iväg" nästa morgon till Ronneby.
Jag hade virkat i 6 veckor och gjort ungefär 240 000 maskor !!!!!!!!!
Slutet Gott Allting Gott !
"Rest for a while"
...en önskan och längtan om att stanna upp och få vila sig en stund !
Är temat för mitt deltagande i VMT-utställningen i Ronneby 2016
Rest betyder vila, stanna eller rester av någonting
While = stund eller emedan
Själv har jag stannat upp ett tag och är vilande i tanken inför en ny fas i konstnärskapet.
Dessutom har jag ju en massa härligt material och idéer som ligger och väntar på att bli...
"något" som varit något" "sedan bara varit "någonting" för att bli något igen osv."
Ett nytt skede har inträtt mitt i livet... "Rest for a while"
Min atelje ekar tomt, vävstolen är såld.
Först infinner sig lättnad, sedan kommer en djup sorg över att något är slut för alltid!
Sedan är det ett tomrum, där tankarna inte får fäste och dörren till något nytt är skymd.
Samtidigt öppnar tomrummet upp och ger utrymme för förändringar.
Hörde någon berätta om handikapp:
-om att lära sig - göra svaghet till styrka
-om att hitta nya sätt att hantera verkligheten på.
Plötsligt, i mitt tomma rum, planteras en idé!
- Jag köper en kamera!
-Jag tar bilder, lär ny teknik...njuter av att vara ute, låter känslan visa vägen !
Resten är snart historia !
Tiden står inte still...
Min ateljé har jag i Stenhuset på Nösund längst ut i väst
Närheten till havet ger mig sammanhang och inspiration. Ideerna får där både livskraft och innehåll i det starka mötet.
Där mönster ,fläckar,skräp och andra onyttigheter samt årstidernas skifningar ger energi åt tankarna om livet och döden och sedan...
Att skapa är både njutningsfullt och hårt arbete som engagerar hela kroppen att koncentrera sig för att hålla kvar idén
ända tills verket är klart. Njutningen ligger i att hitta materialet, blanda garnet och få till tekniken så att verket kan berätta min historia.
Tid
Bakom mig ligger det oceaner av tid som jag kan bada i.
Det tar en sekund så är jag strax tillbaks i nuet igen och
kan kasta mig framåt med djärva fantasisprång
och fladdra ut i det oskapade och okända
Min kompis Gertrud har fyllt 102 år. Hon föddes 1910 i vårt hus, i rummet som blev min morfars-fars skrädderiverkstad.
Mellan oss finns ingen ålder, vi berättar för varandra om det mesta medan våra minnen och känslor blandas mellan oss.
Vi lekte på samma sätt i bergen och backarna som omger vårt hus.
Gertrud ger mig ett mycket längre perspektiv, medan vi delar våra tankar om livet som gått,
kan hon gå med mig in i framtiden, när jag funderar över den.
Våra liv expanderar på något vis...
Vissa tidiga mornar...
På golvet i verkstan breder mina tankar ut sig. Dom ligger där i brunt och vitt, i berättelser från då och nu.
Visst är det märkligt vad som händer när man släpper kontrollen och bara tar emot det som vårt innersta skapar.
Vilken skatt vi hela tiden bär med oss utan egentlig ansträngning.
Vissa tidiga mornar kommer ideer och bilder i huvudet och jag vet vad jag vill rita och skissa.
Upplevelserna kommer ut i ljuset tack vare skrivandet som föregått.
Blyertspennan och kritorna har fått fritt spelrum på det vita pappret.
Bildtorkan har vattnats av ordflödet och spirar nu i den fukt som bildats.
Med utsikt över havet
Jag kan stanna i timmar - och leta där man kan läsa om inristade ögonblick, om tid som runnit över sprickor och hällar.
Jag kan stanna i timmar – för att se måsen som glider på vinden när den släpper en lila skit på graniten.
Jag kan stanna i timmar – för att spara ögonblick i den eviga cirkeln av givande och tagande.
Jag kan stanna i timmar - där i mötet mellan havet och bergen, för att se klipporna famnas och omslutas, och sedan låta mig fyllas av ett
motsägelsefullt vaggande, alltsammans i en skapande och nedbrytande rörelse, om och om igen.